Min bakgrund

Självporträtt på mig och min son. Jag tittar in i kameran, han sitter i rullstolen och tittar bort ovanför mitt huvud.
Foto: Jon Klarström

Jag ämnar berätta lite om vad som lett mig hit. Hit till beslutet att inte bara engagera mig politiskt, utan även kandidera till EU-parlamentet för Socialliberalerna.

Jag är just nu assistent åt min son, så mitt barn är mitt arbete. Utan inkomsten skulle jag krascha privatekonomiskt på en månad. Mitt hem, hans hem, är också min arbetsplats. För att klara mig, för lönen har inte riktigt räckt, så har jag studerat folkhögskola till förbannelse.

Ett år grund i journalistik.
En termin foto.
Ett år kort- och dokumentärfilm.

Mellan de utspridda blocken av folkhögskola så har jag tagit 45 fotorelaterade högskolepoäng på Valand. Konstnärligt foto 1 och 2, samt analogt svartvitt och färgfotografi.

Det vill säga, jag är mycket intresserad av att fotografera och också ganska duktig. Anledningen att jag rätt sent i mitt liv gav mig in på foto, var att jag tappade lusten att skriva. Bilden var ett sätt att utrycka mig helt enkelt.

Att vara förälder till ett barn med behov, cp-skada, epilepsi, talsyntes, hjälpmedel med mera. Det ger kunskap och insikter i en rad aspekter jag trodde jag aldrig skulle få in i mitt huvud. Det är mycket besök på sjukhus, mer besök på habiliteringen och lite för få besök på hjälpmedelscentralen som ligger placerad så som man placerar en godscentral. Min senaste kurs jag läst, om logistik och planering inom ramen för kulturgeografi, där uppfyller hjälpmedelscentralen i Göteborg alla gemensamma nämnare med godslogistik men ingen gemensam nämnare med passagerarlogistik. 

Det stärker den bild jag känt under lång tid. Människor med funktionsnedsättning har mer likhet med hanteringen av gods än med människor. Med en viktig skillnad. 

Om Volvo inte får sina delar till produktionen “just in time” så blir det en omfattande utredning. Medan en person i rullstol ombord en färdtjänstbil, ses mest som besvärlig om de önskar åka någonstans och dessutom vill passa en tid. Så trots att människor med behov av färdtjänst har likheter med gods, som på egen hand kan klaga, så är det döda godset till industrin mer respekterat av alla nivåer i samhället.

Låt alla Svenska politiker en månad endast nyttja färdtjänst, anonymt, och på samma villkor som vi med tillstånd måste förhålla oss till. Då kan hända någon insikt uppstår. Eller så tjuvåker de taxi och säger att allt är jättebra.

I alla fall så studerar jag nu igen. Europaprogrammet på Göteborgs Universitet, med inriktning kulturgeografi. Det är där jag fick gnistan att tändas som drog mig till beslutet att ställa upp som kandidat till EU-valet.

Min politiska hållning har hela mitt liv varit något besvärligt. Mer eller mindre alla partier har något jag kan hålla med om, men ofta mer som jag inte kan ställa mig bakom alls. I Europas historia så fann jag en ganska kort beskrivning av socialliberalismen, som uppkom i spåren av kyrkans minskade makt. Kyrkan tappade mark allmänt, och deras uppgifter med fattigvård och andra sysslor togs mer över av staten inom ramen för socialliberalismen.

Sen kom en ny vind, med ekonomiska tankar om komparativa fördelar och vips så dumpades social från begreppet liberal. Senare i modern tid så drev Thatcher och Reagan denna politik mot ett än mer avhumaniserat samhälle och en marknad som universallösning på allt.

Med detta tänkte jag kort och gott, kanske dags att starta ett nytt parti. Ett socialliberalt parti som kan ha två tankar i huvudet samtidigt och lutar sig mot vetenskapen mer än klassiska föreställningar om hur politik ska forma världen. En politik där individen är en del av ett samhälle och vi alla är beroende om vår värld och dess resurser. 

Då snubblade jag över partiet Socialliberalerna. Och vips så fann jag mitt parti där vi tillsammans är individer och inte måste tycka likadant om allt, men alltid ha en grund i individens frihet och vår gemensamma miljö, i relation till vårt samhälle där vi alla lever och att vi alla har olika förutsättningar.

Så nu är jag kandidat i EU-valet för mitt parti Socialliberalerna, och utifrån, mänskliga rättigheter delaktighet, design för alla och independent living så är mitt fokus funktionshinderpolitiken. För det är helt vanlig politik och berör helt vanliga människor. Men i marknadens perspektiv är det antingen en kostnad eller en kund. Så det är dags, att åter slå ihop social med liberal.

Jon Klarström
Socialliberalerna